Usch, jag hatar Rajasthan. Redan pa taget mellan Mumbai och Jaipur sa vacktes gamla minnen till liv. Sa kallade musiker hoppade pa taget med sina trummor och galla sangroster och dunk-dunk-klapp-skriiik-dunk-klapp sa var de igang "peng-peng-peng!" som vanligt. Hilda, du forstar. Utover detta sa fick vi tre forbannelser kastade over oss av olika sallskap eunucker nar vi vagrade ge dem pengar. Var svensk/britt/kanadensiska kup'e blev centrum for tiggare av alla dess slag.
Val pa stationen blev vi varmt valkomnade av Rajasthan-mentaliteten som paminner om en primitiv, sexuellt frustrerad apa. Det var bara till att forlita sig pa min barnsliga plat-ring pa vanstra ringfimgret och peka pa Angus, vilket drev mig till vansinne efter en 21-timmars lang tagresa. Sen glodde ganget pa femton man forundrat pa mig nar jag borjade svara och frasa "Is she raising her voice against you, Sir?" borjade de fraga Angus och stirra forundrat pa mig. De hoppades val att han skulle sla mig eller nat. Tack och lov sa kom Sunny, Angus kompis, och raddade oss. Resterande dagar tog han och hans snalla fastmo hand om oss. Vi akte pa sightseeing tillsammans och fick se grejer som var sa mycket finare an det jag sag forra gangen och dag tva forsokte vi utforska staden pa egen hand men det slutade bara med samma frustration som sist. En dyr, vedugns-pizza pa ett roof top langt bort fran kaoset i den gamla stadsdelen fick satta stopp for vara upptacksfarder. Varfor ar detta uppmarksammat i alla guidebocker? AK INTE TILL JAIPUR! Ak bara dit om du kanner en local som garanterat inte vill utnjyttja dig.
I alla fall, utover detta sa lat vi Sunny ta hand om oss och vi fick hjalpa till att laga alu gobi i hans kok, vilket var riktigt trevligt. Indisk gastvanlighet nar den ar som bast. Han har en egen staderska som lagar de basta nan man kan tanka sig och tvars over gatan har en familj kor och bufflar, sa hela kvarteret gar dit med sina kastruller nar de ska laga chai. Det var ett riktigt trevligt kvarter, som en egen liten by. Uppenbarligen bodde inte de fattigaste dar. Eller jo, nagra fattiga bodde dar men tack vare familjerna runt omkring sa hade de alltid jobb och mat. Behover det vara mer komplicerat an sa har? Arbetsformedlingen kommer alltid forbli arbetsfornedringen i mina ogon.
Nu har vi i alla fall flytt Jaipur och nar vi kom till kara gamla Paharganj, drog jag en suck av lattnad. Nu ha vi mott upp med Noora och igar gick vi till Connaught place for att dricka riktigt kaffe och shoppa bocker. Jag alskar alla bokforsaljare pa gatan dar man plockar upp bocker for 100 rs styck. Sen blev vi trotta a alla touts dar omkring och flydde in i trygga Paharganj igen. Vi har pratat mycket om vad som var sa skrackinjagande med omradet den dar forsta morgonen man vaknade upp har och det ar sa svart att forsta. Noora hade precis samma kanslor som vi och det kanns sa konstigt att vara pa samma stalle igen.
Nu ska vi leta upp Nepals ambassad och se om de vill utfarda ett visum till mig. Jag blir utkickad fran landet den 22e mars, sa nu kan jag inte droja mer har. Imorgon ska vi kasta bort tretton timmar av vara liv pa en buss till Dharamsala.
Hej da!
torsdag 26 februari 2009
lördag 21 februari 2009
Gus Van Sant i mitt hjarta.
Vilken lycka att se en kvalitetsrulle av en av mina favoritregissorer dessutom! Se Milk, riktigt bra.
Den har datorns tagentbord stryper mig langsamt sa ingen far mail idag. Mumbai ar inte kant for sina hogteknologiska datorer. Eller kanske ar det annorlunda inne pa lyxhotellen an pa hal-i-vaggen-stallena.
Ikvall blir det annu ett besok pa bion innan vi hoppar pa ett tjugo-timmars-tag till Jaipur dar jag ska leva lyxliv hos en av Angus kompisar. Ha en kul lordagkvall!
torsdag 19 februari 2009
Bland 16.4 miljoner invanare, Asiens storsta slum och Asiens storsta tagstation.
Sa slet vi oss fran Anjuna beach som egentligen inte var sa spannande. Det ar sa latt att fastna pa sanadar stallen, dagarna bara gar forbi och tanken pa att packa ihop sina grejer ar bara for trist sa da stannar man annu en dag och bestaller in annu en fruit musli curd med extra mycket jordgubbar pa Martha's, den basta frukostrestaurangen i Goa. Goa var inte riktigt Indien, snarare en egen liten delstat. Ungefar som Darjeeling som kandes mer som Gorkaland och inte Indien.
Sa i tisdags bestamde vi oss for att sticka innan Goa slukade hela var budget och akte 2nd class (oreserverade klassen som har ett hemskt rykte om sig) till Mumbai. Resan gick bra, vi kunde sitta i CC-klassen som ar snappet battre med dynor pa bankarna istallet for trasmak i baken hela vagen. Tagstrackan var valdigt vacker och ni far som vanligt googla eller fantisera om det for jag vagrar plugga in min kamera i denna infekterade kosovo 92-dator. Har kryllar det med business men, pa vagen pratade vi (nej, han pratade med oss) med en man som drev hotell i Goa men levde och bodde i Mumbai. Han insisterade pa att boka guesthouse at oss och granskade kritiskt lonely planet's forslag. Dock var hans forslag pa tok for dyra och indier har en tendens att vara vad vi i vanlig folkmun skulle kalla besserwisser's och allmant kompromisslosa. Inte sagt att de ar otrevliga for den sakens skull, men det kan bli lite pafrestande ibland.
Slutligen lyckades vi fa ett rum pa ett litet markligt stalle som hyser kontor, byggarbetare och div lost folk som ar svara att placera. Kanske jobbar de pa hotellet. En morgon var korridoren full av rok och med jamna mellanrum borrar nan i vaggen intill var sa det later som de ska komma igenom var vagg. Varje kvall ar det nan som tappar nanting stort och otymligt sa att en massa glas gar sonder. Men men, "no problem" som vi sager har.
Vi promenerade ner till Gates of India och the Taj haromdagen ocksa. Jag kan bara inte beskriva det hela, det kandes bara bisarrt allting. Staden ar valdigt trevlig och jag njuter av alla pampiga byggnader fran kolonial-tiden. Det ar mindre kaotiskt har an vantat, faktiskt. Nar vi var i Panjim markte jag hur stressad jag blev av all trafik omkring mig, irriterad och anstan arg. Dar var inte sa mycket trafik, bara sapass att man var tvungen att se sig om innan man gick over gatan. Kanslan var lite konstig, att komma pa sig sjalv med att vara arg pa trafiken. Insag att det berodde pa att jag bara varit pa div strander eller i byar den senaste manaden innan dess och att jag vant mig av vid trafik. Har inte insett innan hur stressiga sana miljoer kan vara, inte konstigt att man borjar ga snabbare och snabbare sjalv.
Ikvall ska vi ga till en av stadens hundra biografer och se Milk. Ska dessutom ringa till residens Widberg-Nilsson som for tillfallet huserar i en lagenhet i Chennai med telefon, tre balkonger, tva wc's, tva sovrum och KOK! Later som nat helt annat an vad vi hade pa Paradise guesthouse.
Sa i tisdags bestamde vi oss for att sticka innan Goa slukade hela var budget och akte 2nd class (oreserverade klassen som har ett hemskt rykte om sig) till Mumbai. Resan gick bra, vi kunde sitta i CC-klassen som ar snappet battre med dynor pa bankarna istallet for trasmak i baken hela vagen. Tagstrackan var valdigt vacker och ni far som vanligt googla eller fantisera om det for jag vagrar plugga in min kamera i denna infekterade kosovo 92-dator. Har kryllar det med business men, pa vagen pratade vi (nej, han pratade med oss) med en man som drev hotell i Goa men levde och bodde i Mumbai. Han insisterade pa att boka guesthouse at oss och granskade kritiskt lonely planet's forslag. Dock var hans forslag pa tok for dyra och indier har en tendens att vara vad vi i vanlig folkmun skulle kalla besserwisser's och allmant kompromisslosa. Inte sagt att de ar otrevliga for den sakens skull, men det kan bli lite pafrestande ibland.
Slutligen lyckades vi fa ett rum pa ett litet markligt stalle som hyser kontor, byggarbetare och div lost folk som ar svara att placera. Kanske jobbar de pa hotellet. En morgon var korridoren full av rok och med jamna mellanrum borrar nan i vaggen intill var sa det later som de ska komma igenom var vagg. Varje kvall ar det nan som tappar nanting stort och otymligt sa att en massa glas gar sonder. Men men, "no problem" som vi sager har.
Vi promenerade ner till Gates of India och the Taj haromdagen ocksa. Jag kan bara inte beskriva det hela, det kandes bara bisarrt allting. Staden ar valdigt trevlig och jag njuter av alla pampiga byggnader fran kolonial-tiden. Det ar mindre kaotiskt har an vantat, faktiskt. Nar vi var i Panjim markte jag hur stressad jag blev av all trafik omkring mig, irriterad och anstan arg. Dar var inte sa mycket trafik, bara sapass att man var tvungen att se sig om innan man gick over gatan. Kanslan var lite konstig, att komma pa sig sjalv med att vara arg pa trafiken. Insag att det berodde pa att jag bara varit pa div strander eller i byar den senaste manaden innan dess och att jag vant mig av vid trafik. Har inte insett innan hur stressiga sana miljoer kan vara, inte konstigt att man borjar ga snabbare och snabbare sjalv.
Ikvall ska vi ga till en av stadens hundra biografer och se Milk. Ska dessutom ringa till residens Widberg-Nilsson som for tillfallet huserar i en lagenhet i Chennai med telefon, tre balkonger, tva wc's, tva sovrum och KOK! Later som nat helt annat an vad vi hade pa Paradise guesthouse.
torsdag 12 februari 2009
tisdag 10 februari 2009
Glatt overraskad i Panjim
Trots alla varningar (och lika manga tips, for den delen) om norra Goa, sa slet vi oss fran den vita stranden for att aka buss tva timmar norrut och slutligen anlanda i Panjim. En sa vacker stad, varfor har alla sa brattom till stranderna nar denna stad finns?
Sanningen om indiska stader ar att det behovs en och annan europe for att fa lite stil och estetik pa det hela.. Eller kanske ar det bara jag som ar hopplost foralskad i Europa.
Gatorna ar smala, kullerstensbelagda och kantade av sma sota hus och vart jag an gar sa ser jag skarvor av Portugal.
Jag vet att jag borde ladda upp foton fran bade Gokarna, Palolem och nu aven Panjim, men tekniken ar inte pa min sida sa det far vanta.
Idag tog vi bussen till The old goa for att spana pa de storsta katedralerna i Asien. Definitivt de vackraste kryrkorna jag sett har, byggnaderna var stora och majestatiska utan kitchiga skyltar om Jesu fodelse och uppstandelse. Basilica de Bom Jesus var riktigt fin. Halsa Farmor det.
XXX
Sanningen om indiska stader ar att det behovs en och annan europe for att fa lite stil och estetik pa det hela.. Eller kanske ar det bara jag som ar hopplost foralskad i Europa.
Gatorna ar smala, kullerstensbelagda och kantade av sma sota hus och vart jag an gar sa ser jag skarvor av Portugal.
Jag vet att jag borde ladda upp foton fran bade Gokarna, Palolem och nu aven Panjim, men tekniken ar inte pa min sida sa det far vanta.
Idag tog vi bussen till The old goa for att spana pa de storsta katedralerna i Asien. Definitivt de vackraste kryrkorna jag sett har, byggnaderna var stora och majestatiska utan kitchiga skyltar om Jesu fodelse och uppstandelse. Basilica de Bom Jesus var riktigt fin. Halsa Farmor det.
XXX
lördag 7 februari 2009
..och NU kom jag till Goa.
Annu en fredagsnatt spenderades pa en nattbuss, men vad gor det nar jag har en sa mycket roligare vardag an vad du har?
Nu har vi kommit till Palolem, dar Angus och jag kraschade in i forsta basta guest house klockan fem imorse. Vi ska ta en promenad soderut for att se om Patna beach eller nan annan beach kan vara nagot att ha. Palolem beach ar ganska trakig och full av rullvaskor.
Hittade dock ett stalle som har bade mojjitos och white russians pa drinklistan, sa det plus sea food star pa programmet ikvall.
Trevlig helg!
Nu har vi kommit till Palolem, dar Angus och jag kraschade in i forsta basta guest house klockan fem imorse. Vi ska ta en promenad soderut for att se om Patna beach eller nan annan beach kan vara nagot att ha. Palolem beach ar ganska trakig och full av rullvaskor.
Hittade dock ett stalle som har bade mojjitos och white russians pa drinklistan, sa det plus sea food star pa programmet ikvall.
Trevlig helg!
tisdag 3 februari 2009
Liten uppdatering pa windows 98-dator
Jag blir sa glad av att lasa alla kommentarer, tusen tack!
Livet fortsatter sin gilla gang. I lordags (eller var det sondags? Fragan om vilken veckodag det ar forblir evig) tog Rebecka och Carolina taget till Cochin och ni kan ju gissa vem som grat mest. I alla fall sa lar vi ses snart igen pa nordligare breddgrader!
Apropa nordligare breddgrader... Saker och ting sker snabbt och hansynslost i Indien och man kan aldrig forutspa vad som kommer att ske. Detta betyder ocksa att mojligheten att jag forlanger min resa finns. Och antagligen gor jag det.
Livet fortsatter sin gilla gang. I lordags (eller var det sondags? Fragan om vilken veckodag det ar forblir evig) tog Rebecka och Carolina taget till Cochin och ni kan ju gissa vem som grat mest. I alla fall sa lar vi ses snart igen pa nordligare breddgrader!
Apropa nordligare breddgrader... Saker och ting sker snabbt och hansynslost i Indien och man kan aldrig forutspa vad som kommer att ske. Detta betyder ocksa att mojligheten att jag forlanger min resa finns. Och antagligen gor jag det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)