Hej allihopa,
Blev smatt overraskad av Mias sms om att jag numera poserar i United's skyltfonster! Ni som onskar foton av mig kan ju ga dit en svang istallet for att jag lagger upp ett mindre smickrande foto dar jag inte duschat pa en vecka och nonstop-rest i tre dagar.
Och vilken resa det var. Efter ha vinkat av Jonas som skulle vidare soderut, sa hoppade vi pa bussen till Trichy for att sedan byta dar till en mot Chennai. Forsta bussturen var himmelriket mot tur nummer tva: Ingen brakade med oss om vaskorna och vi fick ena halvan av baksatet for oss sjalva. Pa nasta buss blev det saklart liv om vaskorna sa vi tvingades slanga ner dom pa det snuska, blota golvet och sedan packa oss sjalva ovanpa det hela. Fortfarande stirrade folk pa oss anklagande nar busen blev full! Inte att de stirrade pa de tva mannen som gullade med varandra framfor oss (ja just det, homosexualitet var ju "forbjudet" har..) i ett sate for tre, nejnej. Ena halvan av bussresan hade jag en tant ihopklamd intill mig som somnade och dreglade pa min axel forutom under de luftturer det bjods pa nar vi korde over guppen eller av vagen. Dessutom fes hon nat alldeles fruktansvart, vilket marktes under luftturerna. Vi borjade hata vara liv smatt medan regnet vrakte ner utanfor. Hux flux gick en massa folk av bussen och vi andades ut i tre sekunder innan nasta hjord pa. Den har gangen fick jag aran att dela sittplats med en klafingrig, aldre, berusad man. Val inne i Chennai (vi holl pa att kora mot Kolkata eftersom chaufforen maste ha somnat eller nat, sa vi fick backa pa "motorvagen" for att komma ratt pa det igen) sa forvandlades bussen till en farja: Vattnet strommade kring dacken och magen pa bussen, tutan pa bussen blir dovre och dovre (heter det sa?) och vi fick en hysterisk skrattattack nar vi borjade tanka pa att ett "Valkommen ombord pa Scandlines. Overfarten beraknas ta trettio minuter..." skulle matcha det hela perfekt. Nu borjade tiden dock springa ivag, vi akte fran Marodar kl halv fyra pa eftermiddagen och nu borjade klockan bli halv fem pa morgonen och taget skulle ga tio over sex. Marginalerna krympte i takt med att vattnet steg som vid det har laget var ca 70 cm hogt pa de varsta stallena. Kl tjugo i fem kommer vi av bussen, konstaterar att det bara finns autorichshaws pa stationen och undrar hur vi ska lyckas ta oss till tagstationen i dessa vattenmassor, i tid dessutom! Det galna ar att vi lyckas. Klockan
fem ar vi pa stationen och helt utmattade och drankta (jag ser ut som jag kissat pa mig eftersom min vaska legat med ryggvadderingen nerat i bussen och sugit at sig allt vatten) kommer vi pa taget. Folket i 2ac, mest overklassindier, ser skramt pa oss. Vi brukar aka i 3ac annars, men nar vi bokade biljetterna sa tankte vi att det kunde vara skont med lite mer komfort under en sa lang resa, vilket vi var oerhort tacksamma over nu! Vara grannar, ett aldre indiskt par, sag smatt skramda ut nar vi kravlade oss upp pa vara baddar, men lite senare tinade de upp och sag till att vi at hela tiden och trugade oss med te samt oversatte nar matkillen inte riktigt kopplade vad vi bestallde. Det kandes som att flyga med Swiss igen, det kom mat hela tiden! Med var biljett var mat namligen inkluderad och vi slapp alla skrikiga "tomato soup-" och "chai chai coffee"-forsaljare. Fast jag maste saga att jag saknade hojtandet litegrann.
Val framme i Delhi flot det hela pa betydligt mer smartfritt an sist: Vi hittade prepaid-baset snabbt, kunde ta en richshaw pa en gang och nu har vi hamnat i ett trevligt, litet tibetanskt omrade. Det var rena turen att vi kom hit, Hilda sag ett guest house utprickat pa kartan langt ifran de andra och forfattaren namnde bara omradet lite snabbt sa vi blev mycket positivt overraskade! Vi har internet runt hornet, en massa kiosker overallt, telefonstallen, en fin marknad, en resbyra dar vi lyckats fixa framtida tagbiljetter (hundra rupier extra slanger man gladerligen fram for att slippa koerna pa tagstationerna har) och framforallt en massa snalla tibetaner! Vi gillar de tibetanska munkarna som gar omkring overallt har, de ser sa mystiska ut och samtidigt sa vardagliga nar de gar omkring i sina purpurfargade kladnander och pratar i mobilen eller sitter vid datorn.
Nu ska jag ga tillbaks till vart guest house och se om jag kan ta over duschen efter Hilda. Imorgon bitti kommer Gustav, det ska bli jattekul att vara tre nu! Det har kants valdigt konstigt att resa bara vi tva sedan vi skiljdes fran Jonas. Vi hoppas pa en sammanstralning snart!
Skot om er och tack for alla trevliga kommentarer!
Susanne
lördag 29 november 2008
onsdag 26 november 2008
Oskadda men skarrade.
Det har hande i Mumbai igar: http://timesofindia.indiatimes.com/Mumbai_attacks_4_terrorists_holed_up_in_Taj/articleshow/3763863.cms
Vi ar fortfarande kvar i Marodar som ligger en bra bit darifran. Det spelar anda ingen roll hur langt ivag man ar fran orten ifraga, man blir lika skarrad anda och inser vilken tur man haft. Man kanner en san maktloshet och man blir sa arg pa samma gang: Vem kan sitta och forsvara en san har handling och framforallt -Vem kan genomfora det hela sa kallblodigt?
Vi tankte i alla fall att vi kunde informera er om var kommande rutt: Idag tar vi bussen till Chennai, kommer fram ikvall och tidigt imorgon bitti hoppar vi pa taget till Delhi. Det blir alltsa non-stop-resande i dagarna tre och alltsa inte sa mycket dator. Skicka nagra roliga sms till oss, man blir ganska rastlos av att aka tag i ett dygn! Och tro oss: Vi kommer att vara jatteforsiktiga och vi foljer nyheterna slaviskt.
Vi ar fortfarande kvar i Marodar som ligger en bra bit darifran. Det spelar anda ingen roll hur langt ivag man ar fran orten ifraga, man blir lika skarrad anda och inser vilken tur man haft. Man kanner en san maktloshet och man blir sa arg pa samma gang: Vem kan sitta och forsvara en san har handling och framforallt -Vem kan genomfora det hela sa kallblodigt?
Vi tankte i alla fall att vi kunde informera er om var kommande rutt: Idag tar vi bussen till Chennai, kommer fram ikvall och tidigt imorgon bitti hoppar vi pa taget till Delhi. Det blir alltsa non-stop-resande i dagarna tre och alltsa inte sa mycket dator. Skicka nagra roliga sms till oss, man blir ganska rastlos av att aka tag i ett dygn! Och tro oss: Vi kommer att vara jatteforsiktiga och vi foljer nyheterna slaviskt.
Lervalling och tackta tempel
Bara for att ge ett typiskt exempel pa att det alltid ar mina bestallningar som kranglar sa ska jag beratta om garkvallen.
Till att borja med, Hilda och Jonas far in precis det de ville ha utan nagra krusiduller. Jag bestaller nat snarlikt aven om jag glomt vad just nu, och det ar saklart "not possible". Lite snabbt och oplanerat bestammer jag mig for en Kashmiri pulao. Nar kyparen gatt ivag sa tittar Hilda undrande pa mig: "svor du inte pa att aldrig mer bestalla in det nan gang i Rajasthan?".
Efter mycket om och men sa blir jag mer och mer saker pa att det inte gallde den har ratten: Jonas bestallde ju in en sa sent som dagen innan och den var det inget fel pa!
Sa, hur tror ni det gick med maten nu da? Den var Hemsk. Den var jattesot, full av papaya som jag har jattesvart for, aven vindruvor, bitar av smuligt apple och ananas. Detta lag i en skal full av fargglatt ris. En normal kashmiri pulao ska for det forsta inte innehalla karamellfarg eller all varldens slafsiga frukter: det ar torkad frukt och pa sin hojd nagra bitar ananas som galler. Det har sag ut som en fruktsallad med ris i! Jag blev mycket upprord och trostat en pase lay's, en tartbit och haribo-vingummin som vi hittade i en affar pa vagen tillbaka.
Jag ska borja lata de andra bestalla in mat till mig, jag far aldrig ratt pa det dar.
Idag hade vi for ovrigt tankt att kolla in ett gang tempel. Nar vi at frukost sag vi dem resa sig statligt over staden och de sag valdigt gamla ut eftersom de var gra-bruna pa langt hall. Vi blev skeptiska: Virginia Jealousy sa att de skulle vara fargglada! Ar kvinnan blind ocksa? Val framme ser vi att det gra-bruna ar inte sjalva byggnaderna, utan bara byggnadsstallningar med nat slags rottingliknande tak over sig. Alltsa: Alla fyra tempel var inkladda i detta eftersom de holl pa att mala om och skulle vara klara forst i januari! Varfor klar man in alla tempel samtidigt da? Sallan att de malar alla pa en och samma gang, det ar max tva indier som tar ett tempel i taget. Efter detta forsokte vi leta upp en blomster- och gronsaksmarknad, men Virginias karta ledde oss bara i fordarvet bland lervalling och fisk, sa vi gav upp det ratt kvickt med.
Saker och ting blir nog enklare nar vi lamnar Tamil Nadu med dess monsun och framforallt, Virginia.
Till att borja med, Hilda och Jonas far in precis det de ville ha utan nagra krusiduller. Jag bestaller nat snarlikt aven om jag glomt vad just nu, och det ar saklart "not possible". Lite snabbt och oplanerat bestammer jag mig for en Kashmiri pulao. Nar kyparen gatt ivag sa tittar Hilda undrande pa mig: "svor du inte pa att aldrig mer bestalla in det nan gang i Rajasthan?".
Efter mycket om och men sa blir jag mer och mer saker pa att det inte gallde den har ratten: Jonas bestallde ju in en sa sent som dagen innan och den var det inget fel pa!
Sa, hur tror ni det gick med maten nu da? Den var Hemsk. Den var jattesot, full av papaya som jag har jattesvart for, aven vindruvor, bitar av smuligt apple och ananas. Detta lag i en skal full av fargglatt ris. En normal kashmiri pulao ska for det forsta inte innehalla karamellfarg eller all varldens slafsiga frukter: det ar torkad frukt och pa sin hojd nagra bitar ananas som galler. Det har sag ut som en fruktsallad med ris i! Jag blev mycket upprord och trostat en pase lay's, en tartbit och haribo-vingummin som vi hittade i en affar pa vagen tillbaka.
Jag ska borja lata de andra bestalla in mat till mig, jag far aldrig ratt pa det dar.
Idag hade vi for ovrigt tankt att kolla in ett gang tempel. Nar vi at frukost sag vi dem resa sig statligt over staden och de sag valdigt gamla ut eftersom de var gra-bruna pa langt hall. Vi blev skeptiska: Virginia Jealousy sa att de skulle vara fargglada! Ar kvinnan blind ocksa? Val framme ser vi att det gra-bruna ar inte sjalva byggnaderna, utan bara byggnadsstallningar med nat slags rottingliknande tak over sig. Alltsa: Alla fyra tempel var inkladda i detta eftersom de holl pa att mala om och skulle vara klara forst i januari! Varfor klar man in alla tempel samtidigt da? Sallan att de malar alla pa en och samma gang, det ar max tva indier som tar ett tempel i taget. Efter detta forsokte vi leta upp en blomster- och gronsaksmarknad, men Virginias karta ledde oss bara i fordarvet bland lervalling och fisk, sa vi gav upp det ratt kvickt med.
Saker och ting blir nog enklare nar vi lamnar Tamil Nadu med dess monsun och framforallt, Virginia.
tisdag 25 november 2008
Tip-tip!
Hoppas ni hittar nagot sevart bland fotona!
Vi har nu anlant till Marodar och det enda vi har gjort ar att ata, sa det finns inget intressant att beratta om det. Lat oss resumera Trichy istallet.
Virginia Jealousy. Denna kvinna ar ansvarig for hela Tamil Nadu-kapitlet i boken och har fatt oss att svara manga ganger. Kartorna ar fel, "getting there and away" stammer aldrig, underhallningsforslagen existerar inte och de rekommenderade matstallena ar fa eller de som val finns lever aldrig upp till betyget. Vi brukar inte folja boken slaviskt, men man kan alltid hitta svar pa det man undrar over annars. Kan bara rekommendera andra att komplettera lonely planet med en annan guidebok over hela Tamil Nadu. Vi fattar inte vad kvinnan har sysslat med nar hon varit har!
Regn. Forutom nagra timmar igar formiddags da vi hann med lite sight seeing. Tack vare ovanstaende person sa var vart besok pa tagstationen helt i onodan och resulterade i att vi var tvugna att ga i varsta osregnet tillbaka till hotellet. Kladerna har fortfarande inte torkat.
Room service. Pa grund av ovanstaende omstandigheter sa vagrade vi ga ut igen. Da var det perfekt med room service den kvallen! Trodde vi.
Nar vi val bestamt vad vi skulle ha och vem som skulle ringa sa stotte vi pa problem nar Susanne mat skulle bestallas (en klassiker i Trichy med). Hilda kastar trott over luren till Susanne som far upprepa sin bestallning och far som svar "what's that?" blandat med "read the meny!", "not in the meny!" och allmant "not possible". Susanne ar beredd med en plan b och tar den. Samma svar. Luren kastas over till Hilda da mannen i telefonen sager "wait wait wait!" utan att lata oss veta vad vi ska vanta pa: ska vi prata med en annan som ska ta bestallningen (det ar helt normalt att upprepa bestallningen till tre manniskor innan den faktiskt gar igenom), vanta pa att saga vad vi ska ha, eller ska vi vanta pa rummet tills an kommer upp eller ska vi bara vanta pa battre tider? Fem minuter senare ringer det pa dorren och vi kan lugnt och fint peka ut allt vi ska ha. Tre minuter senare ringer det igen och alla tre tittar bestort pa varann -har restaurangen brunnit upp eller vad ar det som ar not possible den har gangen?. Den har gangen ar det Susannes tur att svara. "the food will take 38-40 minutes. Is that ok?" Mannen hade sagt 20 innan, sa javisst ar det okej. Lagom tills vi aterhamtat oss fran en skrattattack ringer telefonen igen. Jonas tur. "Cold" sager han bara och lagger pa. Fragan handlade om hur vi ville ha vart vatten. 38 minuter senare kom maten och tanka sig, de hade varken glomt nat eller gjort nat fel! Da tyckte vi att de gjort sig fortjanta av lite "tip-tip!", som Hilda fick hora imorse nar vi betalat for frukosten.
Nu ar det dags for middag! Mycket kretsar kring mat, speciellt nar det ar trakigt vader.
Vi har nu anlant till Marodar och det enda vi har gjort ar att ata, sa det finns inget intressant att beratta om det. Lat oss resumera Trichy istallet.
Virginia Jealousy. Denna kvinna ar ansvarig for hela Tamil Nadu-kapitlet i boken och har fatt oss att svara manga ganger. Kartorna ar fel, "getting there and away" stammer aldrig, underhallningsforslagen existerar inte och de rekommenderade matstallena ar fa eller de som val finns lever aldrig upp till betyget. Vi brukar inte folja boken slaviskt, men man kan alltid hitta svar pa det man undrar over annars. Kan bara rekommendera andra att komplettera lonely planet med en annan guidebok over hela Tamil Nadu. Vi fattar inte vad kvinnan har sysslat med nar hon varit har!
Regn. Forutom nagra timmar igar formiddags da vi hann med lite sight seeing. Tack vare ovanstaende person sa var vart besok pa tagstationen helt i onodan och resulterade i att vi var tvugna att ga i varsta osregnet tillbaka till hotellet. Kladerna har fortfarande inte torkat.
Room service. Pa grund av ovanstaende omstandigheter sa vagrade vi ga ut igen. Da var det perfekt med room service den kvallen! Trodde vi.
Nar vi val bestamt vad vi skulle ha och vem som skulle ringa sa stotte vi pa problem nar Susanne mat skulle bestallas (en klassiker i Trichy med). Hilda kastar trott over luren till Susanne som far upprepa sin bestallning och far som svar "what's that?" blandat med "read the meny!", "not in the meny!" och allmant "not possible". Susanne ar beredd med en plan b och tar den. Samma svar. Luren kastas over till Hilda da mannen i telefonen sager "wait wait wait!" utan att lata oss veta vad vi ska vanta pa: ska vi prata med en annan som ska ta bestallningen (det ar helt normalt att upprepa bestallningen till tre manniskor innan den faktiskt gar igenom), vanta pa att saga vad vi ska ha, eller ska vi vanta pa rummet tills an kommer upp eller ska vi bara vanta pa battre tider? Fem minuter senare ringer det pa dorren och vi kan lugnt och fint peka ut allt vi ska ha. Tre minuter senare ringer det igen och alla tre tittar bestort pa varann -har restaurangen brunnit upp eller vad ar det som ar not possible den har gangen?. Den har gangen ar det Susannes tur att svara. "the food will take 38-40 minutes. Is that ok?" Mannen hade sagt 20 innan, sa javisst ar det okej. Lagom tills vi aterhamtat oss fran en skrattattack ringer telefonen igen. Jonas tur. "Cold" sager han bara och lagger pa. Fragan handlade om hur vi ville ha vart vatten. 38 minuter senare kom maten och tanka sig, de hade varken glomt nat eller gjort nat fel! Da tyckte vi att de gjort sig fortjanta av lite "tip-tip!", som Hilda fick hora imorse nar vi betalat for frukosten.
Nu ar det dags for middag! Mycket kretsar kring mat, speciellt nar det ar trakigt vader.
lördag 22 november 2008
Vanliga uttryck och fraser pa var resa.
"Nutella pa toast" Harstammar fran nar Susanne forsokte bestalla toast med nutella istallet for pannkaka med nutella. Pedagogiskt pekade vi pa "plain toast" och sedan pa "nutella" i menyn, men det hela var totalt omojligt att ordna. Numera anvander vi uttrycket i alla sammanhang da nagot som ar busenkelt inte gar att fixa.
"Jamen.. till ett par vanliga jeans!" Det vanligaste uttrycket nar man hittar nat nar man shoppar. Plagget ifraga ar for det mesta pa gransen till ren galenskap.
"Skicka hem" Det klassiska argumentet man hittar nagot som ar otympligt men svart att lata bli att inforskaffa, till exempel en marmorstaty eller en vinterjacka.
"Jamen.. till ett par vanliga jeans!" Det vanligaste uttrycket nar man hittar nat nar man shoppar. Plagget ifraga ar for det mesta pa gransen till ren galenskap.
"Skicka hem" Det klassiska argumentet man hittar nagot som ar otympligt men svart att lata bli att inforskaffa, till exempel en marmorstaty eller en vinterjacka.
fredag 21 november 2008
Genomblot i Pondicherry
Har sprungit genom staden i osregn efter ett inetnetstalle som saklart inte tillater att man kopplar in kameror och dyllikt, sa det blir tyvarr inga bilder idag heller. Vi ska kompensera detta sa fort det gar, vi har filmer och foton fran bade det ena och det andra!
Sa, vad har hant sedan Chennai? Vi hoppade pa en buss som kostade tre kronor och tva timmar senare var vi framme i Mamallapuram. Morgonen darpa kom Jonas efter pa tok for manga timmar i bade buss och taxi, sa da tog vi en promenad langs stranden innan vi gick och at frukost. Det ar underbart att vara vid kusten, vi njuter av fulla drag och inser att ingen av oss ar skapt for ett inlandsliv.
Resterande dagar i Mamallapuram agnade vi at rock carvings fran 700-800-talet, gamla tempel uthuggna ur sten. Det var trevligt att ga runt i de parkliknande omgivningarna men ocksa valdigt hett, sa da gick vi over till ett hotell och snyltade pa deras pool.
Nagra dagar senare var vi rastlosa efter ha sett alla stenfigurer och gatt samma gator upp och ner, sa da hoppade vi pa nasta buss till Pondicherry. Val incheckade pa ett hotell utan corfew hangav vi oss at shopping och mat. Vi har ocksa sett Sacred Heart-kyrkan som var... spektakular sasom de katedraler vi sett har.
Idag tog vi oss ut till den omtalade Paradise beach for att kunna utnyttja stranden pa vasterlandskt vid, dvs sol och bad i vanliga badklader. En richshawfard och en battur senare var vi framme pa denna mystiska Paradise beach som var helt tom med konstiga sma hyddor utplacerade har och dar. Stranden var stor och ode sa vi blev smatt osakra pa vart vi skulle ta vagen. Inte langt senare plaskade vi i vattnet bland maffiga vagor som sma barn. Sma ansamlingar med indier kom promenerandes forbi med jamna mellanrum for att glo pa oss markliga varelser. Vi lyckades dock inspirera en trio som efter ha suttit och iakttagit oss i nan halvtimme, slangde av sig kladerna och hoppade i.
Efter ha badat ett bra tag och tittat pa hundvalpar som var en vecka gamla, bestamde vi oss for att ta baten tillbaka till "fastlandet" (paradison var ingen o tror vi) och inforskaffa en vaska till Jonas och en skinnjacka till Hilda. Bada var jattesnygga! Ikvall ska vi ut och testa en klubb. Ska bli spannande, aven om den stanger elva pa kvallen. Pa grund av detta sa maste vi rusa nu och ata innan klockan blir for mycket.
Ha det bra!
Sa, vad har hant sedan Chennai? Vi hoppade pa en buss som kostade tre kronor och tva timmar senare var vi framme i Mamallapuram. Morgonen darpa kom Jonas efter pa tok for manga timmar i bade buss och taxi, sa da tog vi en promenad langs stranden innan vi gick och at frukost. Det ar underbart att vara vid kusten, vi njuter av fulla drag och inser att ingen av oss ar skapt for ett inlandsliv.
Resterande dagar i Mamallapuram agnade vi at rock carvings fran 700-800-talet, gamla tempel uthuggna ur sten. Det var trevligt att ga runt i de parkliknande omgivningarna men ocksa valdigt hett, sa da gick vi over till ett hotell och snyltade pa deras pool.
Nagra dagar senare var vi rastlosa efter ha sett alla stenfigurer och gatt samma gator upp och ner, sa da hoppade vi pa nasta buss till Pondicherry. Val incheckade pa ett hotell utan corfew hangav vi oss at shopping och mat. Vi har ocksa sett Sacred Heart-kyrkan som var... spektakular sasom de katedraler vi sett har.
Idag tog vi oss ut till den omtalade Paradise beach for att kunna utnyttja stranden pa vasterlandskt vid, dvs sol och bad i vanliga badklader. En richshawfard och en battur senare var vi framme pa denna mystiska Paradise beach som var helt tom med konstiga sma hyddor utplacerade har och dar. Stranden var stor och ode sa vi blev smatt osakra pa vart vi skulle ta vagen. Inte langt senare plaskade vi i vattnet bland maffiga vagor som sma barn. Sma ansamlingar med indier kom promenerandes forbi med jamna mellanrum for att glo pa oss markliga varelser. Vi lyckades dock inspirera en trio som efter ha suttit och iakttagit oss i nan halvtimme, slangde av sig kladerna och hoppade i.
Efter ha badat ett bra tag och tittat pa hundvalpar som var en vecka gamla, bestamde vi oss for att ta baten tillbaka till "fastlandet" (paradison var ingen o tror vi) och inforskaffa en vaska till Jonas och en skinnjacka till Hilda. Bada var jattesnygga! Ikvall ska vi ut och testa en klubb. Ska bli spannande, aven om den stanger elva pa kvallen. Pa grund av detta sa maste vi rusa nu och ata innan klockan blir for mycket.
Ha det bra!
fredag 14 november 2008
Tva tagresor senare
Jag gor en snabb och opersonlig uppdatering eftersom samvetet trycker pa.
I mandags akte vi samma hisnande tur med en delad jeep fran mysiga Darjeeling till inte fullt sa mysiga New Jalpaiguri. Dar hoppade vi pa nattaget till Kolkata, den har gangen akte vi med klass 2ac, lite finare an det vi akt med innan. "kupeerna" har gardiner vilket bidrar till lite mer privacy och nu delade vi kupe (forlat, jag vet inte var apostroferna finns pa tagentbordet!) med en snall, bhutansk familj.
Val framme I Kolkata borjade vi genast nynna pa dr bombay's kanda lat och sa motte vi upp med Jonas, en kille vi traffade i Darjeeling. Vi gav oss ut pa lite sight seeing och kvallen avslutades med svindyr pizza och stold. Nagra gangsterbarn borjade srpinga runt benen pa oss nar vi gick tillbaka till guest houset och hux flux var hildas vaska oppen och planboken vack. Trots detta var ingen skada skedd och forlusten ar inte svar att ersatta.
Dagen darpa hoppade vi pa nasta tag som tog oss genom hela ostkusten anda ner till Chennai. Resan tog 27 timmar men var inte sa jobbig som vi trodde. Vi var de enda vasterlanningarna pa taget (som for ovrigt hade massor av vagnar och var fullsatt, och da menar jag fullsatt enligt indiska matt!) sa vi stod for underhallningen den resan.
Imorgon ska vi forsoka ta oss vidare till Pondicherry, en stad fyra timmar soder om Chennai som ska vara en gammal fransk koloni med strander. Chennai tanker vi ta en ordentlig titt pa senare, nar Gustav ar har och vi har tiden med oss. Vart tar den vagen?
Hall modet uppe darhemma i det graa, vi tanker pa er ofta!
I mandags akte vi samma hisnande tur med en delad jeep fran mysiga Darjeeling till inte fullt sa mysiga New Jalpaiguri. Dar hoppade vi pa nattaget till Kolkata, den har gangen akte vi med klass 2ac, lite finare an det vi akt med innan. "kupeerna" har gardiner vilket bidrar till lite mer privacy och nu delade vi kupe (forlat, jag vet inte var apostroferna finns pa tagentbordet!) med en snall, bhutansk familj.
Val framme I Kolkata borjade vi genast nynna pa dr bombay's kanda lat och sa motte vi upp med Jonas, en kille vi traffade i Darjeeling. Vi gav oss ut pa lite sight seeing och kvallen avslutades med svindyr pizza och stold. Nagra gangsterbarn borjade srpinga runt benen pa oss nar vi gick tillbaka till guest houset och hux flux var hildas vaska oppen och planboken vack. Trots detta var ingen skada skedd och forlusten ar inte svar att ersatta.
Dagen darpa hoppade vi pa nasta tag som tog oss genom hela ostkusten anda ner till Chennai. Resan tog 27 timmar men var inte sa jobbig som vi trodde. Vi var de enda vasterlanningarna pa taget (som for ovrigt hade massor av vagnar och var fullsatt, och da menar jag fullsatt enligt indiska matt!) sa vi stod for underhallningen den resan.
Imorgon ska vi forsoka ta oss vidare till Pondicherry, en stad fyra timmar soder om Chennai som ska vara en gammal fransk koloni med strander. Chennai tanker vi ta en ordentlig titt pa senare, nar Gustav ar har och vi har tiden med oss. Vart tar den vagen?
Hall modet uppe darhemma i det graa, vi tanker pa er ofta!
torsdag 6 november 2008
Morgon i Darjeeling
God morgon allihopa,
Det var en pafrestande resa fran Varanasi. Taget tog femton timmar och vara grannar sag noga till att minimera var somn. Val framme i New Jalpaiguri, en stad som enbart ar till for att ta sig vidare, sa packade vi in oss i en jeep med en indisk familj och en nyfunnen van fran tagresan for att ta oss den sista biten till darjeeling. Det var en hisnande fard, delvis for att man kunde se doden i vitogat vissa strackor pa vagen men framforallt for naturen! Cirka fyra timmar senare och tva tusen meter hogre upp lyckades vi checka in pa ett hotell, fa i oss lite mat, prata med nagra resenarer och vid det har laget kandes det som om allt gungade, ungefar som nar man har akt farja lange men kroppen inser inte att man hoppat av den for langesen.
Sedan dess har vi hunnit promenera langs teodlingar, vara pa ett riktigt shoppingcenter (!), fa en slang av den omtalade magsjukan, ga upp till templet pa Observatory Hill (bilden med alla fargglada boneflaggor kommer darifran), ha ett high tea party med ett rejalt kakfat och samt en svang till the pagoda (vit/guldig buddistisk helgedom bland bilderna).
Vad ar mer karaktaristiskt for Darjeeling? The toy train, ett angloksdrivet minitag gar pa sin miniatyrrals genom hela staden och man hor det tuta hela dagarna. Forsta dagen tyckte man det var ratt charmigt, nu suckar man mest over tutandet hela tiden. Nat som lockar mest till skratt ar klocktornet. Det ser ut som ett helt vanligt, smatt gammaldags, klocktorn, men nar det ringer sa later det ungefar som en tv-spels-ljudeffekt.
Passa pa och njut av bilderna sa ska vi ga ut och ta flera!
Kramkram/Susanne
Det var en pafrestande resa fran Varanasi. Taget tog femton timmar och vara grannar sag noga till att minimera var somn. Val framme i New Jalpaiguri, en stad som enbart ar till for att ta sig vidare, sa packade vi in oss i en jeep med en indisk familj och en nyfunnen van fran tagresan for att ta oss den sista biten till darjeeling. Det var en hisnande fard, delvis for att man kunde se doden i vitogat vissa strackor pa vagen men framforallt for naturen! Cirka fyra timmar senare och tva tusen meter hogre upp lyckades vi checka in pa ett hotell, fa i oss lite mat, prata med nagra resenarer och vid det har laget kandes det som om allt gungade, ungefar som nar man har akt farja lange men kroppen inser inte att man hoppat av den for langesen.
Sedan dess har vi hunnit promenera langs teodlingar, vara pa ett riktigt shoppingcenter (!), fa en slang av den omtalade magsjukan, ga upp till templet pa Observatory Hill (bilden med alla fargglada boneflaggor kommer darifran), ha ett high tea party med ett rejalt kakfat och samt en svang till the pagoda (vit/guldig buddistisk helgedom bland bilderna).
Vad ar mer karaktaristiskt for Darjeeling? The toy train, ett angloksdrivet minitag gar pa sin miniatyrrals genom hela staden och man hor det tuta hela dagarna. Forsta dagen tyckte man det var ratt charmigt, nu suckar man mest over tutandet hela tiden. Nat som lockar mest till skratt ar klocktornet. Det ser ut som ett helt vanligt, smatt gammaldags, klocktorn, men nar det ringer sa later det ungefar som en tv-spels-ljudeffekt.
Passa pa och njut av bilderna sa ska vi ga ut och ta flera!
Kramkram/Susanne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)