Bland hungriga kor i djungeln

Dagarna i paradiset lunkar pa. Hux flux ar klockan fyra och hux flux sa gar solen ner. Vem trodde att fem manader i Indien skulle bli for mycket? For tva veckor sen trodde jag att jag skulle vara klar med vastkusten men har inte ens natt Goa! Det ar sa lyxigt att ha dessa marginaler, att kunna tanja pa schemat nagra veckor hit och dit.

Igar borjade vi dagen med att konstatera att en ko atit upp mina och rebeckas bikini-trosor som vi hangt ut pa tvattlinan utanfor vart rum. Blev valsignad i ett hanuman(ap-guden)-tempel haromdagen och trodde da att jag slutit fred med djuren till det enastaende priset fem rs! Vi gick och kollade nan timme senare for att se om vara pengar lag kvar eller om kvinnorna som valsignat oss tagit dom. Ni kan ju gissa hur det lag till med det hela. Kanner att jag blivit mer cynisk an spirituell av denna resa.

I alla fall sa sag vi oss omkring i Gokarna town for att shoppa stickers, bikini's, smsa (vi har ingen mottagning dar vi huserar) och bara strosa runt. Inom loppet av en kvart sa traffade jag det tyska paret jag gjorde sight seeing med i Munnar samt Paul som jag traffade i Cochin. Landet krymper..

Som svar till de som undrar om det ar kryddor jag har fotograferat: Nej, det ar tikka-farger, farg som man anvander till att gora pricken mellan ogonen.
Nu ska jag atervanda till var hut i djungeln for att hamta div pinaler som ar bra att ha nar man ligger pa stranden. Frisbeen jag fick av dig i julklapp, Gustav, ar mycket popular och folk kommer och fragar om de far lana den sa fort vi inte leker med den!

Massor av kramar till er alla!

Test av infrastrukturen

Hampi blir den vackraste staden jag sett i Sydindien.

Var fard fran Hampi till Gokarna ar en historia for sig. Vi hoppade pa en sovbuss och enligt resebyran skulle vi vara framme tolv timmar senare, dvs kl sex pa morgonen. I realiteten vaknade vi halv sex pa morgonen och var da i nagon random ort i norra Goa. "Madam, Gokarna was five hours ago!" Sa vi blir avslangda i denna ort tillsammans med tva danskor som ocksa missat sitt stopp och har inget annat val an att ta forsta basta buss genom hela Goa till Margao, for att sen kasta oss pa ett tag till Karwar (lite osaker pa stavningen), en liten ort som inte var namnd i boken for att slutligen kasta oss pa en rullandes buss till Gokarna.
Lont att betala for en lyxig sovbuss nar man maste aka tillbaka halften av vagen med hjalp av richshaws, bussar och tag! Och hur kul hade det varit att dyka upp i Gokarna mitt i natten istallet for pa formiddagen som nu? Vi enades om att detta var det basta sattet att komma hit aven om vi da, pa resandes fot, var ganska bittra. Mitt forsta intryck av Goa var inget vidare. Mitt forsta intryck av en sovbuss var bra men blir dock lite fargat av denna incident.

Gokarna ar i alla fall underbart, ljuvlig beach och trevlig atmosfar. Snuskindier-gangen finns fortfarande, men de flesta indierna som ar har ar rika ungdomar pa semester som ar ganska trevliga. I ovrigt kryllar stallet av vasterlanningar, manga olika varianter pa Bruce i sarong framforallt och manga stannar har lange, flera manader. Vi bor pa ett jattemysigt guesthouse som kanns som en liten hippieby. Var granne ar en veteran pa 55 ar som bott har i Gokarna sen sex ar tillbaka, "nar det inte fanns nagra vagar hit" som han alltid ska papeka och sen beratta mer om en brasiliansk kyrka vars musik han alltid spelar.

Inte dumt alls! Foton kommer senare.

Idolbilder fran Hampi

Hampi

Carolina och elefanten

Mysore - Hampi

Nu blev det ett stort glapp igen, har som sagt haft battre grejer for mig an att sitta vid datorn!

Marine och jag tog bussen fran Ooty till Mysore, liknande dodsforaktande vagar som sist for att slutligen landa i Mysore, en valdigt "aggressiv" hoppa-pa-turister-stad. Konstaterade att stallena i Kerala som jag besokt har varit en valsignad paus fran detta.
Forsta kvallen gick vi och tittade pa maharadjans tempel som var upplyst av tusentals glodlampor enbart pa sondagskvallarna en timme. Allting kandes valdigt Las Vegas och vi borjade spekulera i var vi skulle bo i palatset och vad vi skulle bjuda vara gaster pa nar vi hade fest. Dagen darpa tog vi en tur inuti, men jag foredrog att titta pa det fran hall.
Loket hittade vi pa ett jarnvagsmuseum som var valdigt litet och valdigt mycket mer intressant an museet i Angelholm.
Ett annat intressant stopp vi gjorde var pa en silkesfabrik dar vi dessvarre inte fick ta med kamerorna. Det fanns sa mycket haftiga maskiner som spann, vavde och utforde diverse mirakel. Det kandes som att ga omkring i en Tim Burton-film och arbetarna visade och forklarade allt ivrigt. Sedan dess tycker jag silke ar mycket mer spannande an innan.
Dagen darpa blev det dags for annu ett jobbigt moment: Saga hejda till Marine som jag haft sa kul med i en vecka! Tu me manque!

En fruktansvard nattbussresa senare da jag sov tjuso minuter, bokstavligt talat, sa var jag framme i Hospet for att fortsatta vidare mot Hampi i soluppgangen inklamd i en richshaw med ett par och alla vara vaskor. Nagra timmar senare blev det en lycklig aterforening med gissa-vilka och resten av dagen utforskade vi staden med manga pauser for en massa prat och skvaller. Valdigt annorlunda att fa traffa gamla vanner som man har ett gemensamt forflutet med for en gangs skull!
Idag blev det sovmorgon och sen gav vi oss ut till The royal centre, ett tempel-omrade med en massa gamla varldsarv att ga och titta pa i lugn och ro forutom nar vi blev upptackta av en skolklass.

Var karma var nog inte sa lysande idag forresten.
Sjungandes pa djungelboken gick vi mot ett av de finaste templena och sag triumferande att biljettluckan var tom och att intradesavgiften var 250 rs (10 rs for locals). Som de giriga backpackers vi ar sa borjade vi jubla och kaxigt utbrista "entrance fees up your asses!" och ga mot ingangen. Da dok en uniformerad vakt dok upp fran ingenstans i detta okenliknande landskap. Bara till att hosta upp pengarna eller vanda.
Vi bestamde oss for att ga upp i ett annat tempel nagra hundra meter darifran och titta pa odlor istallet.
Nu blir det mera bilder, kanske kan jag fa upp en film fran nar tempelelefanten Lackshimi valsignar Carolina?

Mysore

Mer foton fran Ooty

Ooty

Munnar

Cochin - Munnar - Coimbatore - Mettupalayam - Oooty

Efter ha overvagt om jag ska gora en life of Brian, dvs kla ut mig till man, och ga pa pilgrimsmotet, sa kande jag att jag ville se lite berg igen. Pa bussen mot Munnar traffade jag Suvi och Noora, tva trevliga finskor som var mycket normala trots att de skulle bo pa ashram. Alla ashram-manniskor brukar vara komplett galna, eller atminstone smatt maniska och talandes om oppna chakran, annars.

Val framme i Munnar, efter en fantastiskt vacker bussresa pa slingriga bergsvagar, lyckades vi hitta till Kaipalill homestay som var jattemysigt men dessvarre fullt. Det hindrade inte varden fran att erbjuda oss ett horn i deras vardagsrum. Och vad fasen, sova kan man val gora lite hur som helst? Kommande tva natter spenderades alltsa i detta horn och jag har inte kant mer hemmakansla an pa detta stalle dar vi alltid lag och fnissade at allt det bisarra varje kvall vi skulle sova. Det var ocksa forsta gangen i Indien som jag gick in i ett privat kok och det var underbart! Uttrycket "koket ar husets hjarta" ar bara sa sant. Vi hangde ofta dar, alla tjejer som bodde pa stallet. Jag har inte traffat sa manga kvinnliga resenarer som har, alla samlade pa samma plats!
Foljande dagar agnades at sightseeing, staden var valdigt ful och trakig sa vi kastade oss ut i naturen istallet som var alldeles slaende pa 1500 meters hojd. Tva dagar senare tog Suvi och Noora bussen till Ernakulam och jag fick flytta in i ett riktigt rum med sang. Den dagen blev det mer sightseeing i en riktig bil MED dorrar och ett trevligt tyskt par i pensionarsalder som bjod med mig i sista stund. De brukade ocksa bo pa ashram och var valdigt normala , nu nar jag tanker efter. (Ashram ar forresten stallen du bor pa mellan tva och fyra veckor for att lara dig meditera och finna dig sjalv i storsta allmanhet. Kursen sker i tystnad och du far bara tala nar du har en stor och djup fraga att komma med.)

I alla fall, efter Munnar tog jag div bussar mellan div fula in transit-stader, stader du bara ar i for att ta dig vidare, for att slutligen na en av the hillstations, Ooty som ligger pa 2240 meters hojd tio timmar senare. Detta beslut innebar att jag var tvungen att forlita mig pa froken Virginia Jealous igen eftersom Ooty ar belaget i Tamil Nadu.
Sista kvallen i Munnar traffade jag Marina som jag nu kommer att resa med till Mysore ocksa. Far aterigen ova lite franska, men vi haller oss till engelska och Marina fyller i med franska dar orden inte racker till.
Ooty ar vidrigt kallt nar solen gar ner och vart rum ar inget undantag trots att vi bor i ett lyxigt rum med tv (!) och privat wc. Det ar hemskt att duscha eftersom varmvattnet ar by bucket. Marina skrattade at mig igar nar jag gick och lade mig med mossa och scarf. Naja, det ar bara att vanja sig med tanke pa vad som komma skall: Nepal.

Idag hade vi var forsta heldag har. Forst gick vi och tittade pa St. Stephens church, dar det rakade vara ett brollop. Det kandes konstigt att titta pa en kristen vigsel pa knagglig engelska. Sen gick vi runt pa kyrkogarden med gravar fran 1800-talet och pratade om doden och livet och sant. Tankte pa dig en del nar vi gick dar, Git. Vi maste promenera i en kyrkogard snart!

Efter detta begav vi oss till jarnvagsstationen for att boka biljetter till miniatyrtaget som ar world heritage-markt. Detta var dock ett projekt, taget var tva och en halv timme forsenat och.. allt var bara sadar omstandigt och meckigt som Indien kan vara. Slutligen kom vi ombord pa taget, insag att det var bortkastade pengar att betala for att sitta i forsta klass (gissa VEM som rekommenderade det) som var exakt likandant som resten av vagnarna. Det var en trevlig tur anda med vackra utsikter. En timme senare var vi framme i Coonoor och besokte Sim's park dar vi lag och latade oss i solen och tittade pa barn (och indiska man) som lekte for att slutligen ta en buss tillbaka till Ooty. Dessa resor ar verkligen dodsforaktande med alla harnalskurvor.

Nu ska jag kasta mig over nagra mail och sen springa ivag och shoppa langkalsonger sa vi hinner kaka nat innan hostlet laser sina dorrar klockan elva.

Ciao!

Walking down memory lane

Det blev fem kommentarer, sa da far vi halla det vi lovat. Vi forsokte na ut till alla "sneaky readers" som vi kallar de som laser bloggen men aldrig skrivit nat.

Sa kom den oundvikliga dagen da vi akte at olika hall.
Ar som vanligt helt forstord efter ha sagt hejda, om inte mer an vanligt eftersom vi delat sa mycket ihop. Usch, jag har seriosa problem med att saga hejda till folk. Jag behover saga hej till nagon nu, men jag vet att det inte ar langt kvar tills jag far aterse tva av mina karaste tjejer. Usch sa blodigt detta blev. Jag kan bara inte forneka att jag blir helt knackt av avsked.

Idag ska jag aka till Ernakulam, staden som ligger pa fastlandet, for att skicka ivag lite grejer trostshoppa skivor. Aterupplivningsforsoken pa min ipod ar forgaves hittills sa jag ska skaffa en cd-spelare. Imorgon bitti tanker jag ta mig samman och checka ut ur vart guest house som varit vart hem i inte mindre an tva veckor. Jisses sa trotta de maste vara pa oss som alltid dragit med upp en massa folk pa vart roof top for att prata bort halva natten.
Jag har fortfarande inte bestamt mig for om jag ska aka till Munnar eller Trissur, Trissur ar bara tva timmar bort med buss och tycks vara underbart enligt nagra jag pratat med och ganska trakigt enligt boken. Munnar ligger langre bort och ar KALLT men valdigt vackert.
Jag tankte folja med Paul och Jim till en stor pilgrimstraff langre norrut i Kerala, men igar fick Jim reda pa att kvinnor ar persona non grata dar, sa dar far jag glomma det spirituella.

Skriver snart igen!
S

Meddelande till "allmanheten"

Om vi inte far minst 5 kommentarer fran olika manniskor pa varje inlagg, sa stanger vi ner bloggen... for ALL framtid. Suss kommer ni inte hora nagot ifran forran dagen hon ater igen antrar svensk mark.

Vi upprepar: Om vi inte far minst 5 kommentarer fran olika manniskor pa varje inlagg, sa stanger vi ner bloggen... for ALL framtid. Suss kommer ni inte hora nagot ifran forran dagen hon ater igen antrar svensk mark.

Comprende!?

Kochi

Jag kan inte saga annat an att vi lever ett otroligt skont liv har i Kochi. Dagarna bestar framst av utflykter med vara hyrda scootrar till mysiga stallen runt om pa oarna (yes, ibland ar det rent av livsfarligt...men roligt!), siestor mitt pa dagen da det ar for hett. Och vi har t.o.m fatt dricka rose forsta gangen nagonsin pa den har resan! And it was lovely. Jag och Gustav har bestamt oss for att stanna har tills vi ska hem, forst och framst for att det ar en otroligt trevlig stad, men aven for att det inte ar speciellt lang tid kvar. Fick oss en lite jobbig overraskning da vi fick reda pa att i princip alla tagbiljetter tillbaka till Delhi just nu ar slutsalda. Sa det fick bli flyg istallet. Susanne ska ju stanna kvar lite langre och har inte riktigt betsamt sig for vart exakt hon ska ta vagen nar vi sticker tillbaka. Men jag har en kansla av att det blir bra oavsett var hon hamnar.

Vi har otroligt mycket bilder, men det ar sallan nagot internet star pa var sida. Och det tar ar att lagga upp en enda bild oavsett hur bra internet vi far tag pa. Darfor far ni noja er med nagra fa sa lange, och istallet se fram emot att se de andra nar vi kommer hem. Take care!

Hilda

Varkala-Kochi

Sa var det dags att ta sig vidare till Fort Kochi. Efter en god brunch pa Del Mar satte vi oss pa taget i fem timmar. Och tro mig, numera kanns en san tagtripp som strackan Angelholm-Helsingborg.