Bland 16.4 miljoner invanare, Asiens storsta slum och Asiens storsta tagstation.

Sa slet vi oss fran Anjuna beach som egentligen inte var sa spannande. Det ar sa latt att fastna pa sanadar stallen, dagarna bara gar forbi och tanken pa att packa ihop sina grejer ar bara for trist sa da stannar man annu en dag och bestaller in annu en fruit musli curd med extra mycket jordgubbar pa Martha's, den basta frukostrestaurangen i Goa. Goa var inte riktigt Indien, snarare en egen liten delstat. Ungefar som Darjeeling som kandes mer som Gorkaland och inte Indien.
Sa i tisdags bestamde vi oss for att sticka innan Goa slukade hela var budget och akte 2nd class (oreserverade klassen som har ett hemskt rykte om sig) till Mumbai. Resan gick bra, vi kunde sitta i CC-klassen som ar snappet battre med dynor pa bankarna istallet for trasmak i baken hela vagen. Tagstrackan var valdigt vacker och ni far som vanligt googla eller fantisera om det for jag vagrar plugga in min kamera i denna infekterade kosovo 92-dator. Har kryllar det med business men, pa vagen pratade vi (nej, han pratade med oss) med en man som drev hotell i Goa men levde och bodde i Mumbai. Han insisterade pa att boka guesthouse at oss och granskade kritiskt lonely planet's forslag. Dock var hans forslag pa tok for dyra och indier har en tendens att vara vad vi i vanlig folkmun skulle kalla besserwisser's och allmant kompromisslosa. Inte sagt att de ar otrevliga for den sakens skull, men det kan bli lite pafrestande ibland.

Slutligen lyckades vi fa ett rum pa ett litet markligt stalle som hyser kontor, byggarbetare och div lost folk som ar svara att placera. Kanske jobbar de pa hotellet. En morgon var korridoren full av rok och med jamna mellanrum borrar nan i vaggen intill var sa det later som de ska komma igenom var vagg. Varje kvall ar det nan som tappar nanting stort och otymligt sa att en massa glas gar sonder. Men men, "no problem" som vi sager har.

Vi promenerade ner till Gates of India och the Taj haromdagen ocksa. Jag kan bara inte beskriva det hela, det kandes bara bisarrt allting. Staden ar valdigt trevlig och jag njuter av alla pampiga byggnader fran kolonial-tiden. Det ar mindre kaotiskt har an vantat, faktiskt. Nar vi var i Panjim markte jag hur stressad jag blev av all trafik omkring mig, irriterad och anstan arg. Dar var inte sa mycket trafik, bara sapass att man var tvungen att se sig om innan man gick over gatan. Kanslan var lite konstig, att komma pa sig sjalv med att vara arg pa trafiken. Insag att det berodde pa att jag bara varit pa div strander eller i byar den senaste manaden innan dess och att jag vant mig av vid trafik. Har inte insett innan hur stressiga sana miljoer kan vara, inte konstigt att man borjar ga snabbare och snabbare sjalv.

Ikvall ska vi ga till en av stadens hundra biografer och se Milk. Ska dessutom ringa till residens Widberg-Nilsson som for tillfallet huserar i en lagenhet i Chennai med telefon, tre balkonger, tva wc's, tva sovrum och KOK! Later som nat helt annat an vad vi hade pa Paradise guesthouse.