Uppdatering fran lurendrejar-kvarteret i Chennai

Da ska vi se... Vad har hant sedan sist?

Gustav at en dalig tandoori-kyckling och fick bekanta sig med fenomenet magsjuka. Nagon dag senare blev Hilda krasslig, mer at influensahallet och tva dagar senare kryddade jag till det hela genom att svimma pa vart guest house's resturang. En kanadensare var snabb nog att hinna fanga upp mig och nar jag vaknade till lag jag pa golvet med hela restaurangen omkring mig. Jag tycktes ha akt pa samma influensa-variant som Hilda och var helt utmattad efter feber och konstrande mage hela natten.
Alla var jattesnalla och kom forbi mitt rum med jamna mellanrum for att mata mig med bananer, medicin och vatten.
Dagen darpa kom min raddare, kanadensaren, och undrade om vi skulle ata frukost. Det hela slutade med en battur tvars over Ganges till den mystiska, tomma sandbanken som inte var en sandbank. Det var snarare som att ga pa halvt torkad lera, det krasade mysigt under fotterna nar man gick. Det var helt tomt forutom nagra drakflygare och batgubbar och staden lag inbaddad i dimma tvars over vattnet.. Valdigt haftigt. Vi gick upp ca en kilometer pa banken och kom till ett savannliknande landskap med sma akrar, getter, bufflar och nyfikna bonder. Helt plotsligt kandes det som Afrika, eller sa som jag forestaller mig Afrika. Langt i fjarran horde man trummor fran batar pa vattnet och pa en liten udde av den har banken sa stod ett band och spelade musik och barn dansade runt. Jag ar sa glad att jag lyckades ta mig over dit!

Nagra dagar senare tog vi taget fran Varanasi till Calcutta. Vi gjorde en favorit i repris och at pa Flury's, ett valdigt fint och vasterlandskt bageri/restaurang. Deras sinful muddy choclate cake's ar det narmaste man kommer chokladhimmelen i det har landet.

En dag senare hoppade vi pa nasta tag, den har gangen till Chennai. Val framme, trotta efter en trettio-timmarsresa, checkade vi in och gick sedan till samma tapasbar for att skala i sangria och kalasa pa all god mat. Dagen efter, nar vi at frukost i en djungelliknande oas, konstaterade vi att det var som om vi firat lussevaka undermedvetet. Resten av dagen promenerade vi i en stor park vid namn the teosofical society. Det var ett valdigt odefinierbart omrade, typiskt parkliknande omgivningar med folk som promenerade men ocksa med karror dragna av bufflar, ett kombinerat postkontor och bank, tempel, bibliotek och markliga byggnader. Har och dar fanns det trad som verkade ha planterats med tanke pa ett visst land, for det fanns skyltar med lander skrivna lite har och dar. Det mest konkreta vi hittade (men som ocksa var lite markligt) var the banyan tree, ett av varldens aldsta trad. Det var ett sadant trad med rotterna ovanpa marken som slingrar sig overallt, det stod dock pa skylten att moderstradet hade ruttnat men att det vaxte ut nya avkommor hela tiden. Jag borjade fundera pa om det verkligen kunde raknas som sa gammalt da... Naja, det var val spektakulart med alla rotter overallt.

Imorgon kvall hoppar vi pa nasta tag till Trivandrum. Vi tycker att namnet later danskt, sa vi konspirerar om det kan vara en gammal, dansk koloni som ingen minns. En timme norrut ligger Arambol, som tydligen ska bjuda pa bra strander (till vasterlandskt solbadande), goda drinkar och farsk seafood. Vi langtar dit!