Kovalam

Och sa var man plotsligt pa vastkusten. For det ar vi varda, for att lata lite som en slogan. Efter ca en och en halv vecka av missar i Varanasi, sa kan jag faktiskt fa saga det utan at lata bortskamd. Tank er att man ligger med feber och illmaende i frossa varvat med kallsvettningar i en sang som ar lika mjuk och gosig som kyrkbank. Tror tom att sangarna i Darejeeling, dar jag och Suss akte pa var forsta omgang, var mjukare.
Sa lagligt var ocksa vart guest house placerat ovanpa et litet hal i vaggen vid namn Music World. Vad var da Music World? Jo da, ett 24/7 av utlarande for att spela bongotrummor, standigt fullt av nya entusiaster som gav sig fan pa att pa sa kort tid som mojligt lara sig spela. Vilket bidrog till att samma slinga spelades om och om och om igen. Utan hejd! Maste saga att jag (om det inte vore for att man hade 39 graders feber och det anda jag ville gora var att sova) anda var djupt inponerad av hur en manniska kan orka spela bongotrummor i samma slinga flera timmar i strack utan paus. Och nej, det kan inte ha varit en inspelad slinga som spelades om och om igen pa hogsta volym i en bergsprangare. Trumspelarna var tyvarr inte tilrackligt duktiga for att synkronisera varandra sa pass bra. Vi var aven omgivna av ett antal moskeer och ett dagis.

Nu har vi alla fall kommit vidare til efterlangtade Kerala, och det kanns ratt skont att fa se nagot nytt igen. Bilden ar fran var balkong, och det kanns bara sa underbart glidigt at kunna fa saga det. Sa det tals att sagas en gang till.. Bilden ar fran var balkong. Det ar precis vad man har fatt hora fran andra att det skulle vara. God mat med mycket fisk och skaldjur, fina strander, soligt, lugnt och skont. Och aven otroligt turistigt. Sjalvklart.. Manga brittiska familjer a la "Barn, det har landet agde vi en gang i tiden", tyskar, fransman och ja, tom svenskar. Kanns ratt konstigt att se manga vasterlanningar plotsligt fran att man nastan aldrig ser dom annars. Detta ar ett faktum aven alla indier har lagt marke till. Ofta ligger vi pa stranden och upptacker att en manlig local star bara lite langre ifran oss och "ska bli fotograferad". Da man sa overtydligt ser att kompisen med kameran riktar den ratt sa mycket mer mot vara solsangar. Korrektion; rakt mot vara solsangar. Ett knep att ta till for att se om detta faktiskt ar som man tror, ar att dra over sig sin stora handduk sa att den tacker hela ens halvnakna kropp (som da ar sjalvaste attraktionen). Da brukar det manliga paret, eller om de ar fler, ge ifran sig ett ratt sa illa dolt ansiktuttryck av besvikelse och vandra vidare mot nasta byte.

Idag har det varit lite halvkasst vader. Men jag, Suss och Gustav var anda glada for det. Vi korde vidare helt pa det turistiga och hyrde oss varsin body board och stack ut i de regnbelagda sma vagorna. Konstaterade antagligen for 32:a gangen imorse att det inte ar en speciellt bra ide att dricka kaffe innan sangdags. Garkvallens lilla oskyldiga kaffe efter maten bidrog till en utmattande overtrothet som inte gav mig vila for en stund forran tio i sex pa morgonen. Sen vaknade jag vid halv tio och tog en hurtig promenad langs med stranden. Nej, fraga inte hur det gick ihop. Fick se alla fiskarna hjalpa til att dra upp de otroliga langder med fiskelina som legat i under natten samtidigt som de alla i kor sjong en peppande kom igen-hiva pa-nu ska linan upp-sang. Nu gor sig min trotthet pamind sa detta far racka for nu. Och nej, Suss har inte helt diktatoriskt tagit over den har sidan. Hon har bara helt lugnt forklarat att jag bara far anvanda den en gang i manaden, men samtidigt forsakrat mig om att det ar for mitt eget basta.
/Hilda