Test av infrastrukturen

Hampi blir den vackraste staden jag sett i Sydindien.

Var fard fran Hampi till Gokarna ar en historia for sig. Vi hoppade pa en sovbuss och enligt resebyran skulle vi vara framme tolv timmar senare, dvs kl sex pa morgonen. I realiteten vaknade vi halv sex pa morgonen och var da i nagon random ort i norra Goa. "Madam, Gokarna was five hours ago!" Sa vi blir avslangda i denna ort tillsammans med tva danskor som ocksa missat sitt stopp och har inget annat val an att ta forsta basta buss genom hela Goa till Margao, for att sen kasta oss pa ett tag till Karwar (lite osaker pa stavningen), en liten ort som inte var namnd i boken for att slutligen kasta oss pa en rullandes buss till Gokarna.
Lont att betala for en lyxig sovbuss nar man maste aka tillbaka halften av vagen med hjalp av richshaws, bussar och tag! Och hur kul hade det varit att dyka upp i Gokarna mitt i natten istallet for pa formiddagen som nu? Vi enades om att detta var det basta sattet att komma hit aven om vi da, pa resandes fot, var ganska bittra. Mitt forsta intryck av Goa var inget vidare. Mitt forsta intryck av en sovbuss var bra men blir dock lite fargat av denna incident.

Gokarna ar i alla fall underbart, ljuvlig beach och trevlig atmosfar. Snuskindier-gangen finns fortfarande, men de flesta indierna som ar har ar rika ungdomar pa semester som ar ganska trevliga. I ovrigt kryllar stallet av vasterlanningar, manga olika varianter pa Bruce i sarong framforallt och manga stannar har lange, flera manader. Vi bor pa ett jattemysigt guesthouse som kanns som en liten hippieby. Var granne ar en veteran pa 55 ar som bott har i Gokarna sen sex ar tillbaka, "nar det inte fanns nagra vagar hit" som han alltid ska papeka och sen beratta mer om en brasiliansk kyrka vars musik han alltid spelar.

Inte dumt alls! Foton kommer senare.