Efter ha overvagt om jag ska gora en life of Brian, dvs kla ut mig till man, och ga pa pilgrimsmotet, sa kande jag att jag ville se lite berg igen. Pa bussen mot Munnar traffade jag Suvi och Noora, tva trevliga finskor som var mycket normala trots att de skulle bo pa ashram. Alla ashram-manniskor brukar vara komplett galna, eller atminstone smatt maniska och talandes om oppna chakran, annars.
Val framme i Munnar, efter en fantastiskt vacker bussresa pa slingriga bergsvagar, lyckades vi hitta till Kaipalill homestay som var jattemysigt men dessvarre fullt. Det hindrade inte varden fran att erbjuda oss ett horn i deras vardagsrum. Och vad fasen, sova kan man val gora lite hur som helst? Kommande tva natter spenderades alltsa i detta horn och jag har inte kant mer hemmakansla an pa detta stalle dar vi alltid lag och fnissade at allt det bisarra varje kvall vi skulle sova. Det var ocksa forsta gangen i Indien som jag gick in i ett privat kok och det var underbart! Uttrycket "koket ar husets hjarta" ar bara sa sant. Vi hangde ofta dar, alla tjejer som bodde pa stallet. Jag har inte traffat sa manga kvinnliga resenarer som har, alla samlade pa samma plats!
Foljande dagar agnades at sightseeing, staden var valdigt ful och trakig sa vi kastade oss ut i naturen istallet som var alldeles slaende pa 1500 meters hojd. Tva dagar senare tog Suvi och Noora bussen till Ernakulam och jag fick flytta in i ett riktigt rum med sang. Den dagen blev det mer sightseeing i en riktig bil MED dorrar och ett trevligt tyskt par i pensionarsalder som bjod med mig i sista stund. De brukade ocksa bo pa ashram och var valdigt normala , nu nar jag tanker efter. (Ashram ar forresten stallen du bor pa mellan tva och fyra veckor for att lara dig meditera och finna dig sjalv i storsta allmanhet. Kursen sker i tystnad och du far bara tala nar du har en stor och djup fraga att komma med.)
I alla fall, efter Munnar tog jag div bussar mellan div fula in transit-stader, stader du bara ar i for att ta dig vidare, for att slutligen na en av the hillstations, Ooty som ligger pa 2240 meters hojd tio timmar senare. Detta beslut innebar att jag var tvungen att forlita mig pa froken Virginia Jealous igen eftersom Ooty ar belaget i Tamil Nadu.
Sista kvallen i Munnar traffade jag Marina som jag nu kommer att resa med till Mysore ocksa. Far aterigen ova lite franska, men vi haller oss till engelska och Marina fyller i med franska dar orden inte racker till.
Ooty ar vidrigt kallt nar solen gar ner och vart rum ar inget undantag trots att vi bor i ett lyxigt rum med tv (!) och privat wc. Det ar hemskt att duscha eftersom varmvattnet ar by bucket. Marina skrattade at mig igar nar jag gick och lade mig med mossa och scarf. Naja, det ar bara att vanja sig med tanke pa vad som komma skall: Nepal.
Idag hade vi var forsta heldag har. Forst gick vi och tittade pa St. Stephens church, dar det rakade vara ett brollop. Det kandes konstigt att titta pa en kristen vigsel pa knagglig engelska. Sen gick vi runt pa kyrkogarden med gravar fran 1800-talet och pratade om doden och livet och sant. Tankte pa dig en del nar vi gick dar, Git. Vi maste promenera i en kyrkogard snart!
Efter detta begav vi oss till jarnvagsstationen for att boka biljetter till miniatyrtaget som ar world heritage-markt. Detta var dock ett projekt, taget var tva och en halv timme forsenat och.. allt var bara sadar omstandigt och meckigt som Indien kan vara. Slutligen kom vi ombord pa taget, insag att det var bortkastade pengar att betala for att sitta i forsta klass (gissa VEM som rekommenderade det) som var exakt likandant som resten av vagnarna. Det var en trevlig tur anda med vackra utsikter. En timme senare var vi framme i Coonoor och besokte Sim's park dar vi lag och latade oss i solen och tittade pa barn (och indiska man) som lekte for att slutligen ta en buss tillbaka till Ooty. Dessa resor ar verkligen dodsforaktande med alla harnalskurvor.
Nu ska jag kasta mig over nagra mail och sen springa ivag och shoppa langkalsonger sa vi hinner kaka nat innan hostlet laser sina dorrar klockan elva.
Ciao!
fredag 16 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så när jag drar dyker alla kvinnor upp!? Vi träffade ju i princip inte en enda. Här hemma är det kallt och lite grått, men shit vad jag njöt av att gå en långpromenad idag! Frisk och skön luft..nu ska jag sluta snacka om det där innan det låter för mycket som pensionärs-snack. Ikväll ska jag, Gustav, Hedda, mamma, pappa och Heddas polare Emelie gå på bio. Benjamin Buttons otroliga liv, tror jag att den hette? Och imorgon var det tänk att ta en öl med Ivan, men nej! Då ska han också jobba. Så det blir väl till att ut och dricka öl med Gustavs polare, och Gustav då. Men jag vill i alla fal ut och dricka öl, så det blir nog bra oavsett! Ha det nice. Puss puss
/Hilda
Ja, det är väl bara Du o jag som har detta stora intresse av kyrkogårdar, jag ska leta upp några gobitar som vi kan vandra på, jag blir alldeles avundsjuk o skulle vilja promenera där med er. Däremot tror jag inte Ashram är någonting för mig, kanske att meditera o finna sig själv vore något med det där att inte prata skulle innebära stora svårigheter för en pratmoster. Vad skönt att du reser med andra jag var lite orolig ett slag när du inte skrev o jag inte kom fram på din telefon, jag ska testa o ringa annan tid. Känns alltid lite torftigt att berätta vad vi gör men det kan ju få dig att förstå ännu bättre hur bra du har det, inte för att vi har det dåligt men det är trots allt inte några dagliga enorma upplevelser när man stiger upp kl 6, kör till jobbet, arbetar kör hem, lagar mat, arbetar igen o går o lägger sig. Men, idag är det fredag och det är skönt, ska laga något gott att äta o vin till det, umgås med familjen. Din mamma var precis inom och skulle hem o göra precis detsamma som vi. Sköt om Dig, var inte ensam, ha det bra kram från Git
Hej Suss! Kul att höra från dig, fantastiska bilder också! Häftigt att bo "hemma-hos" så där! Bra tänkt med långkallingarna, dom kommer nog att behövas framöver...Ha det riktigt bra och var rädd om dig!
/ Mamma mia
Hej ,
Alltid lika spännande att läsa er och nu din blogg. Det verkar fantastisk vackert och kallt. I know what you mean.......var i Bolivia på 4000 meter och e sa att det var sommar.!!!kändes absolut inte så när man skulle pressa sig ned mellan kalla lakan. Kallingar är alltid bra att ha! Ivärsta fall åker de liksom aldrig av.
Här hemma är inte varmt ute men inom hus kurar katt och jag framför brasan
Ha en skön resa.
madde
Skicka en kommentar