Tibet i Delhi

Hej allihopa,
Blev smatt overraskad av Mias sms om att jag numera poserar i United's skyltfonster! Ni som onskar foton av mig kan ju ga dit en svang istallet for att jag lagger upp ett mindre smickrande foto dar jag inte duschat pa en vecka och nonstop-rest i tre dagar.

Och vilken resa det var. Efter ha vinkat av Jonas som skulle vidare soderut, sa hoppade vi pa bussen till Trichy for att sedan byta dar till en mot Chennai. Forsta bussturen var himmelriket mot tur nummer tva: Ingen brakade med oss om vaskorna och vi fick ena halvan av baksatet for oss sjalva. Pa nasta buss blev det saklart liv om vaskorna sa vi tvingades slanga ner dom pa det snuska, blota golvet och sedan packa oss sjalva ovanpa det hela. Fortfarande stirrade folk pa oss anklagande nar busen blev full! Inte att de stirrade pa de tva mannen som gullade med varandra framfor oss (ja just det, homosexualitet var ju "forbjudet" har..) i ett sate for tre, nejnej. Ena halvan av bussresan hade jag en tant ihopklamd intill mig som somnade och dreglade pa min axel forutom under de luftturer det bjods pa nar vi korde over guppen eller av vagen. Dessutom fes hon nat alldeles fruktansvart, vilket marktes under luftturerna. Vi borjade hata vara liv smatt medan regnet vrakte ner utanfor. Hux flux gick en massa folk av bussen och vi andades ut i tre sekunder innan nasta hjord pa. Den har gangen fick jag aran att dela sittplats med en klafingrig, aldre, berusad man. Val inne i Chennai (vi holl pa att kora mot Kolkata eftersom chaufforen maste ha somnat eller nat, sa vi fick backa pa "motorvagen" for att komma ratt pa det igen) sa forvandlades bussen till en farja: Vattnet strommade kring dacken och magen pa bussen, tutan pa bussen blir dovre och dovre (heter det sa?) och vi fick en hysterisk skrattattack nar vi borjade tanka pa att ett "Valkommen ombord pa Scandlines. Overfarten beraknas ta trettio minuter..." skulle matcha det hela perfekt. Nu borjade tiden dock springa ivag, vi akte fran Marodar kl halv fyra pa eftermiddagen och nu borjade klockan bli halv fem pa morgonen och taget skulle ga tio over sex. Marginalerna krympte i takt med att vattnet steg som vid det har laget var ca 70 cm hogt pa de varsta stallena. Kl tjugo i fem kommer vi av bussen, konstaterar att det bara finns autorichshaws pa stationen och undrar hur vi ska lyckas ta oss till tagstationen i dessa vattenmassor, i tid dessutom! Det galna ar att vi lyckas. Klockan
fem ar vi pa stationen och helt utmattade och drankta (jag ser ut som jag kissat pa mig eftersom min vaska legat med ryggvadderingen nerat i bussen och sugit at sig allt vatten) kommer vi pa taget. Folket i 2ac, mest overklassindier, ser skramt pa oss. Vi brukar aka i 3ac annars, men nar vi bokade biljetterna sa tankte vi att det kunde vara skont med lite mer komfort under en sa lang resa, vilket vi var oerhort tacksamma over nu! Vara grannar, ett aldre indiskt par, sag smatt skramda ut nar vi kravlade oss upp pa vara baddar, men lite senare tinade de upp och sag till att vi at hela tiden och trugade oss med te samt oversatte nar matkillen inte riktigt kopplade vad vi bestallde. Det kandes som att flyga med Swiss igen, det kom mat hela tiden! Med var biljett var mat namligen inkluderad och vi slapp alla skrikiga "tomato soup-" och "chai chai coffee"-forsaljare. Fast jag maste saga att jag saknade hojtandet litegrann.

Val framme i Delhi flot det hela pa betydligt mer smartfritt an sist: Vi hittade prepaid-baset snabbt, kunde ta en richshaw pa en gang och nu har vi hamnat i ett trevligt, litet tibetanskt omrade. Det var rena turen att vi kom hit, Hilda sag ett guest house utprickat pa kartan langt ifran de andra och forfattaren namnde bara omradet lite snabbt sa vi blev mycket positivt overraskade! Vi har internet runt hornet, en massa kiosker overallt, telefonstallen, en fin marknad, en resbyra dar vi lyckats fixa framtida tagbiljetter (hundra rupier extra slanger man gladerligen fram for att slippa koerna pa tagstationerna har) och framforallt en massa snalla tibetaner! Vi gillar de tibetanska munkarna som gar omkring overallt har, de ser sa mystiska ut och samtidigt sa vardagliga nar de gar omkring i sina purpurfargade kladnander och pratar i mobilen eller sitter vid datorn.
Nu ska jag ga tillbaks till vart guest house och se om jag kan ta over duschen efter Hilda. Imorgon bitti kommer Gustav, det ska bli jattekul att vara tre nu! Det har kants valdigt konstigt att resa bara vi tva sedan vi skiljdes fran Jonas. Vi hoppas pa en sammanstralning snart!

Skot om er och tack for alla trevliga kommentarer!

Susanne