lördag 25 oktober 2008

En stilla dag i Varanasi

Efter en trakig timme fick vi antligen upp den har lilla snutten. Nu ska vi ga och ata. Puss och kram Hilda och Suss!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kära Susanne och Hilda
Nu ska vi se om jag äntligen, med div. hjälp,kan komma in och kommentera. Underbart med video, fast man längtar ännu mer efter er när man ser och hör er.
Vilka fina foton ni har tagit!
Kul också att ha pratat med Dig per telefon, känns på något vis så nära men ändå långt bort. Inatt gick vi över till normaltid, dagen känns extra lång eftersom vi fick en timme extra på något vis. Ha det fortsatt bra och var rädda om er.
Många kramar till er båda.
Mamma Annette

Anonym sa...

åååh mina fina flickor, vad jag saknar er ännu mer när man får se er i bild och rörelse eeh eller så.
här är det mesta som vanligt. igår spelade jag personlighetsspel med rasmus och rebecka men vi lyckades att inte bli osams iallafall.
take care och fortsätt uppdatera!
PUSS

Anonym sa...

Hej älskade indienflickor!
Fantastiskt att få både se och höra er så här! Det liv ni lever nu är så totalt olikt ert "vanliga" liv och det är jättebra att ni dokumenterar det så här för det kommer att kännas helt overkligt när ni kommer hem, antagligen. Här hemma har lovveckan börjat, skönt. Många pussar o kramar!/ mamma mia